Har börjat fundera mer och mer på det här med förlossningen. Hur man vet att den är på gång.
När sonen föddes var omständigheterna lite speciella, och förlossningen skedde under väldigt kontrollerade former. Det vill säga sattes igång på sjukhuset och övervakades från första stund. Jag minns hur absurd känslan var, att sitta där och veta att nu är det dags - utan att känna någonting. Samtidigt kändes det ju väldigt tryggt och säkert. Jag visste att nu skulle vi inte komma från KK/BB utan bäbis. Totalt tog det ett knappt dygn (23 timmar och 15 minuter) från den första dosen igångsättningsgel till att sonen tittade ut. Värkarbetet satte igång ordentligt ungefär fem timmar efter igångsättningsstart och vattnet gick ytterligare åtta timmar efter det.
Men alltså. Om inget oväntat händer ska det sätta igång av sig själv den här gången, och på något sätt känns det lite som vi är förstagångsfödande igen. Både jag och maken funderar mycket på hur vi ska veta att det är dags, när vi ska ringa barnvakt och när vi ska åka in. Hur vet man liksom?
Det pratas om sammandragningar, pinvärkar och förvärkar. Om latensfas och jag vete katten. Jag kanske borde läsa på?
Du kommer känna :-)
SvaraRaderaTack för grattis i samband med Almas födelse.
Nu har vi landat hemma, igen.
Är inte helt återställd men snart så :-)
Kram
Tja, med första kände jag efter för mycket och hade således värkar i mååååånga timmar innan hon kom. Med andra fattade jag ingenting och hade således 1,5 timme på mig när vi kom in på förlossningen.
SvaraRaderaskit i faserna, ta det som det kommer bara - det kommer att gå bra!