Hmm.. så här i efterhand kan man väl se mitt senaste inlägg som en föraning. Kanske var det därför jag inte blev så himla förvånad när barnmorskan på kontrollen häromdagen rynkade pannan över mitt blodtryck.
Det visade sig nämligen att jag har flera tecken på att det är en havandeskapsförgiftning på ingång. Jaha. Jag som skulle jobba en vecka till, sedan vila i två veckor och sedan för första gången komma igång med en förlossning på naturlig väg.
Chansen att det blir så är ganska liten nu. Fick visserligen åka hem och vila, men på måndag är det nya kontroller och om det inte händer något oväntat - som att alla värden plötsligt är bra - så är väl sannolikheten stor att de håller mig vilande tills vecka 37 är passerad och sedan sätter igång en förlossning.
Jaja, så länge skrutten därinne mår bra är det lugnt för mig, men det är svårt att inte bli nojig. Bland annat skickades jag ju hem med order att höra av mig om det blir mindre rörelse därinne, eller om jag får ont i huvudet. Hur lätt är det att avgöra egentligen, när man har så mycket tid att känna efter? På jobbet vet jag ungefär när och hur mycket det brukar kicka omkring, men nu har jag ju själv ett helt annat rörelsemönster och då är det inte så lätt att hålla koll ska ni veta. Och huvudet, värker det inte litegrann?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar